Martin Modeus Familj – Nils Martin Modéus är Svenska kyrkans nuvarande ärkebiskop och svensk präst. Han föddes den 1 mars 1962 i Jönköpings Sofia församling i Jönköping. Han blev Sveriges 71:e ärkebiskop sedan 1164 den 4 december 2022. Modéus tjänstgjorde som biskop i Linköpings stift 2011–2022.
Personlig historia
År 1986 vigdes Modéus till Växjö stift efter att ha fått sin kallelse till prästerskapet när han var sjutton år. Innan befordran 1988 till distriktsledare och komminister i Stockholms stift Tullinge-Tumba pastorat tjänstgjorde han som biträdande kyrkoherde och komminister i Byarums pastorat. Fram till 1995 var han i denna roll.
Författarens verk, Tradition och liv, föddes ur ett författaruppdrag han hade från Svenska kyrkan med början 1996. Åren 1997–1999 gick Modéus vid Lunds universitet för att doktorera i Gamla testamentets exegetik. Han disputerade 2005 på sin avhandling, som var centrerad kring rituella studier.
Modéus tjänstgjorde som komminister i Tullinge-Tumba igen från 2000 till 2003, denna gång i Ängskyrkan. Han utnämndes 2003 till stiftsadjunkt och enhetschef i Stockholms stift, där han fick förtroendet att utveckla gudstjänsten. Han kvarstod i denna roll till mars 2011, då han efterträdde Martin Lind som vigdebiskop i Linköpings stift.
Familj
Marianne Langby Modéus är Martins fru. Han kommer från en lång rad Modéus-forskare; hans föräldrar är Nils och Ingrid Modéus, och han har två bröder, Daniel och biskop Fredrik.
Biskop i Linköpings stift
Ärkebiskop Anders Wejryd vigde Modéus biskop i Linköpings stift i Uppsala domkyrka den 6 mars 2011. Som sitt valspråk valde han “Leva tillsammans med Kristus” (Ef 2:5). Den 64:e biskopen i Linköpings stift var Modéus.
Modeus Martin. Bild: Lars Östling
Modéus avgick som biskop i Linköpings stift den 26 november 2022 under en liturgi i Linköpings domkyrka. Modéus delegater, biskoparna Martin Lind och Martin Lönnebo, var närvarande vid nedsättningen av bålen.
Svenska kyrkans ärkebiskop
En högmässa hölls i Uppsala domkyrka den 4 december 2022 för att acceptera Modéus som Svenska kyrkans 71:e ärkebiskop. Gäster till högmässan var bland annat kungaparet i Sverige och regeringstjänstemän. Vid högmässan förlänades Modéus ärkebiskopens stav – en symbol för en herdestav – och ärkebiskopens kors. Glädje, frigörelse, uppriktighet och nåd var några av de ämnen han tog upp i sin föreläsning.
Angående bilden
Linköpings stiftskontor gav konstnären Lars Östling i Falun i uppdrag att göra ett porträtt av biskop Martin 2022. Porträttmålare, grafisk formgivare, målare och tecknare Östling är en upptagen konstnär. Konstnären inkluderade diskret en liten rödhake i kompositionen, och biskopen avbildades mot bakgrund av den grönskande korridoren som förbinder stiftskansliet med gården, allt i ett försök att frammana Martin Modéus passion för fotografi och naturen.
I en oavsiktlig referens nämner rödhaken en berättelse ur Selma Lagerlöfs “Kristuslegender” novellsamling. Förre landshövdingen Elisabeth Nilsson är en av karaktärerna som Östling har spelat tidigare. Beslutet om ärkebiskop Antje Jackeléns efterträdare togs onsdagen den 8 juni. Hon går i pension i höst. Till rollen utsågs Martin Modéus, som just avgått som biskop i Linköpings stift. Hans bror, biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus, var en av kandidaterna till ärkebiskop.
Det finns många präster i mödralinjen
Martin Modéus mammas sida av familjen har sannolikt passionen för att betjäna andliga utrymmen. Både hans morfar Gunnar Levén (1901–1973) och far Alfred Levén (1865–1945), en smedson från Halland som antog efternamnet Levén när han gick på universitetet, var präster i Västsverige. Många släktingar på moderns sida var präster i olika regioner i södra Sverige; en av dessa var farfar Lennart Levén (1910–1999), som var kyrkoherde i Mölndal.
Bland den skånska samlingen
När Martins pappa Nils var yngre tog han namnet Modéus för familjen. I Konga socken i Svalövs kommun arbetade morfar Anders Månsson (1894-1971) som bonde. Han flyttade dock så småningom till Helsingborg, där han bland annat arbetade inom cementindustrin. Dessutom har faderns familj varit ståndaktigt lojala mot sitt land på den skånska slätten sedan danskarnas tid, och vi kan spåra deras härkomst tillbaka till dem. Medan de allra flesta av våra förfäder arbetade på marken som bönder, har vi en udda husockare och hantverkare.
Ett ovanligt kvinnligt förnamn
Blanzeflor var ett framstående namn bland skånska bondekvinnor på 1600-talet; den transkriberades på en mängd olika sätt, inklusive Blanceflor, Blantzeflor, etc. Martin Modéus skulle få en förfrågan från en av dessa. Namnet troligen ursprungnates från en romantisk berättelse från medeltiden där den hedniske prinsen Flores räddar sin kristna älskling Blanzeflor från den babyloniske monarkens klor. Eftersom Flores betyder “blomma” och Blanzeflor betyder “vit blomma”, beskriver namnet blomman perfekt.
De som bor bekvämt i Göteborg
Martin Modéus moderliga härstamning går tillbaka till mäktiga familjer i Göteborg som var förmögna köpmän. Två grenar av hans släktträd leder direkt till hans gammelmormor Maggies föräldrar, Anders Leffler (1773–1855) och Maria Lovisa Brink (1781–1857), som var skeppsskrivare.
Erich Ludendorff (1865–1937), en tysk general, skulle bli barnbarn till Anders Leffler. Familjen Leffler, som ursprungligen kommer från Wrocław i dagens Polen, bosatte sig i Sverige. Det finns fortfarande ett stort antal människor som härstammar från Lefflers eftersom vissa av familjerna var mycket produktiva.
Namnen Gustav Vasa och Virginia, prinsessorna
Som mellannamn hade Martin Modéus mamma det något framträdande namnet Virginia. Kung Erik XIV:s dotter Virginia, som var gift med Håkan Knutsson av den aristokratiska Handsläkten, är den ursprungliga bäraren av detta namn. Många damer som använde namnet Virginia som för- eller mellannamn kan spåra sina anor tillbaka till detta par.
Martin ingår också i Per Anderssons omfattande samling av Gustav Vasas ättlingar eftersom han har flera släktlinjer som går tillbaka till Erik XIV och Gustav Vasa. Inför valet av ärkebiskop var Martin Modéus mottaglig. Han rotade inte efter ett visst resultat eller motsatte sig det. Men han lämnade det han beskriver som ett tillstånd av likgiltighet i samma sekund som valet avgjordes. Och jag kände glädje. Känner mig nöjd.
Biskopsgården från 1734 i Linköping har en stor trädgård. Ett glas äppelcider gjord i huset är den traditionella välkomstdrinken på Martin och Maja Modéus påkostade och produktiva fester. Även om Martin Modéus inte har en aning om om ärkebiskopens Uppsalagård har äppelträd är han ändå hoppfull om att det finns en chans att utveckla något där.
Vi får kaffe och tunna chokladkakor när vi samtalar i det stora biblioteket. Subtilt kommer en liten bukett blommor fram från sidan, förhoppningsvis förstärker bilden med lite färg. Som förberedelse för sin kommande höstflytt till Uppsala har Maja Modéus precis gått i pension från sin tjänst som katedrallärare.
Att lämna Linköping är en svår sak att göra. Vi har verkligen älskat vår tid här. Men jag är överlycklig och exalterad, som Martin sa. Och jag är överlycklig över att Martin blev den utvalda. Det ska gå bra, tycker Maja Modéus innan hon åker, för vi känner en del trevliga människor i Uppsala också.
elva år som biskop
Detta är biskopens gods där de har bott de senaste elva åren. Två av Majas barn och tre av Martin Modéus egna barn har lämnat boet. Vi ägnar inte mycket tid åt att tänka på känslan av att kandidera tillsammans med bror Fredrik. Några personer har redan frågat om det.
Sveriges biskopsmöte är en gruppinsats, och vi är alla fantastiska vänner och arbetskamrater. Å andra sidan finns det mer intressanta ämnen att diskutera, som Martin Modéus strategi för att skaffa en bok som inte går att hyra eller köpa. Äntligen får han skriva den själv. Han var till exempel mycket nöjd med boken om bön som redan finns, Hitta bönen och Handbok för konfirmationsarbete.
Han är osäker på vilken typ av bok han kommer att behöva för sitt nästa projekt just nu. Ändå finns det ett antal begrepp. Vissa saker tar bara tid, så jag har fortfarande manus som inte är riktigt färdiga. Det tog mig fem år att få mitt herdekort. Jag gjorde allt av följande: skrev, föreläste, fick reaktioner, talade, dissekerades, byggde om och till slut producerade jag något nytt. Viktigast av allt, alla bidrog.
Berätta för mig var biskopsrådet och stiftet möts. Ett lyssnande arbete, strategiskt och långsiktigt. Vägen framåt kan bero på det, eller åtminstone på min uppfattning om dess nödvändighet. Istället för att gå från ont till gott eller från fel till rätt, kommer vi att gå in i framtiden sida vid sida med Gud.
Han fanns alltid där för mig
Ett längre samtal med Martin Modéus avslöjar energi och en befriande brist på både fåfänga och status, i motsats till hans dämpade försiktighetsuppträdande under hela utfrågningen och andra situationer före ärkebiskopsvalet. En hängiven, nästan ivrig, individ diskuterar ämnen som ligger honom varmt om hjärtat här. Dessutom är den här killen älskvärd och metodisk i sitt tal och utformar noggrant varje ord för att förmedla sin avsedda mening.
Gud har varit en integrerad del av hans liv från början. När exakt han insåg att han trodde på Gud är ett mysterium för honom. Ingen frälsningsupplevelse har varit särskilt påverkande för mig. Det har alltid funnits en subtil underström av tro på Gud i mitt liv, och min kontakt med Gud har aldrig varit svår.
Gud var närvarande i mitt liv som en child, både i mina relationer med mina föräldrar och i våra samtal. Jag minns att jag bad den traditionella nattliga bönen med dem, och den övningen förblev meningsfull för mig som förälder.
Lycka och enighet
Han hävdar att kyrkan har förlorat sin förmåga att föra samman människor av olika generationer. På söndagseftermiddagarna samlades hans familj i Bymarkskyrkan i Jönköping, där han som liten fick sin konfirmation sjungen av distriktsprästen Ragnar Nordh. Som ung pojke hade det en djupgående effekt på Martin Modéus.
Det var glädje, kamratskap och goda stunder. I mitt minne ledde Ragnar Nordh tio elefanter understödda av kaftaner när familjerna trivdes. Under konfirmationen fick han traditionell undervisning och, viktigast av allt, memorerade många psalmer. Även om jag inte tyckte att det var särskilt underhållande vid den tiden, värdesätter jag nu verkligen den informationen. Att sjunga psalmer från minnet, snarare än att läsa dem från en bok, är en helt ny upplevelse.
