Pontus Winnberg Familj – Amanda Bergman och hennes man, Petter Winnberg, har skapat ett band under namnet Amason. Deras musikaliska skicklighet återspeglas i deras miljömedvetna gräsklippningsmetoder. Under sommaren arrangerar de intima housekonserter för popsverige och allmänheten. Flora, 5, och Ivar, 3, delar med sig av sina tankar om möjligheten att stå värd för en konsert med några av Sveriges bästa artister i deras bakgård.
På bara en dag får du gå på röda mattan på Grammisgalan i Stockholm och mingla med Sveriges kulturelit. Följande dag återvände de till Dalarna med sina boskap och tillhörigheter, som omfattade tio höns, trettio fåglar, etthundrafemtio kor, två katter, två hem, åtta hektar mark och sextio hektar hö. Över telefon säger Amanda Bergman till sin mamma: “Ha, det finns stora kontraster, men det finns också likheter.”
När det omsätts i praktiken är skillnaderna slående. Till exempel tenderar bönder att stanna någonstans under längre perioder, medan konstnärer tenderar att vara mer ambulerande. Men det finns också många paralleller. Albumomslagsdesign och fickorganisering är båda exempel på kreativt tänkande.
Du har nämnt att det är viktigare att känna din ker än att skriva en kärleksdikt, så snälla upplys mig. Det verkar som det kan vara det, men jag kan inte vara säker. I takt med att samhället blir mer och mer digitaliserat kommer jobb som involverar kontakt med naturen, djuren och marknaden oundvikligen att bli nischade aktiviteter.
Det är något speciellt med hur man utför även de mest grundläggande uppgifterna. Även om musik är en av mina största passioner och jag aldrig skulle kunna ge upp den helt, är det inte mitt livs syfte. Jag vill ta ansvar för vår lilla tillvaro här på jorden. Eller åtminstone skulle jag vilja tro att jag ansträngde mig.
Amandas kommentarer tyder på en familjär koppling mellan dem. Efter en lång dag i labbet är det underbart att varva ner med några enkla hushållssysslor. Djuren behöver mat. För att dölja en pil kan man använda en strumpa. En skida är ett pågående arbete som kan ta en livstid att fullända.
När du är redo kan du lägga bort dina bekymmer. Att vara i musikbranschen innebär att vara i fokus hela tiden. Frågan “Vem kommer att gilla detta?” kräver mycket hänsyn. Följaktligen är min närvaro här mycket uppskattad. Jag följer bara mina egna önskningar. Att veta att ingen bryr sig om vad jag håller på med idag är en stor lättnad.
Det är skrattretande att tänka på att försöka. Båda spelen kräver ditt odelade fokus för att vinna, och när den tiden kommer kan du satsa på en hel del “Vad fan tänkte vi på?” ögonblick. Amanda påpekar att hon och Petter är överens om något: vi har båda en förkärlek för frukt och tigrar. Vi skulle aldrig ha försökt bilda familj, spela musik och underhålla en trädgård om vi hade någon aning om hur utmanande det skulle vara.
Vi underskattade totalt svårigheten med denna strävan. Amanda och Petter övervägde att ägna ett år åt jordbruk som ett experiment. De skulle inte gå ut och skaffa husdjur, renovera eller konstant gnälla. Ett absolut minimum. De tänkte göra en provkörning på den massiva gården i södra Dalarna 2016.
De bosatte sig i herrgården som byggdes på 1860-talet och fick namnet Näckenbäck cirka fem månader innan dottern Flora föddes. Den nuvarande iterationen av familjen består av Amanda, Petter, Flora, 5 år, och Ivar, 3 år. De ansvarar för ett markanvändningssystem som är ekologiskt sunt eftersom det värdesätter biologisk mångfald och liten markstörning. Amanda växte upp i området, närmare bestämt i Gagnef.
Att investera i landets framtid är enligt mig ett smart drag. Du utvecklar en känsla av personligt ansvar, fysisk kompetens och värdet av lagarbete. Ens nivå av socialt beroende i landet förändras från den i staden. Här borras värderingarna generositet och hjälp in i eleverna. De tycker om att döda djur för sport.
Plantagen var trist. Vårt unga barn har vuxit upp till att vara ganska kapabelt och självförsörjande. Amanda hävdar, “Vi har många får, och hon fattar sina egna beslut om vem som får mjölk,” men hon verkade också ovillig att låta henne vara en enda röra. Det finns en touch av förtrollning och harmoni i att arbeta i en plantskola.
Hon säger bara, “Resten är slitage.” Att ta sig från A till B innebär mer än att bara sätta sig i en bil och köra bil. Vi kunde ha tjänat mer pengar i början när vi arbetade med dem. Men nu har barn olika bekymmer och vill prata med oss vuxna. Vi ska göra vårt bästa för att dela på lasset och vara närvarande när de är hemma.
Om koi inte är enorma och maskerna inte är enorma, så är det förmodligen en bluff. Eftersom det är så fantastiskt att utöka sin storlek, låt mig förklara. Men hon fortsätter och säger: “Jag behöver ingen babydocka.” lättare att komma åt; närmare i närheten. Det är det typiska svaret, eller hur? Det är tur, för att komma nära det är ganska svårt. Det ligger i mänsklig natur att söka efter en stabil, intim relation, men det är uppenbarligen inte möjligt under alla omständigheter. Det är viktigt för mig att komma ihåg att mina barn inte ska ha perfekta föräldrar.
Amanda och Petter, båda artister i Näckenbäck, siktar på att arrangera en konsert på sin bakgård i sommar under idén Rockbonden. Moonica Mac, MOR och David Ritschard kommer alla att göra framträdanden på housekonserten. Varje föreställning har en begränsad kapacitet på 200 sittplatser.
De tycker att det är riktigt förbryllande. De kan inte hitta sin väg ut ur mängden. Varje gång jag ser mig omkring ser jag minst en person som jobbar eller stannar förbi för att ge sina synpunkter på presentationen. Det faktum att detta händer tror jag är spännande för barn. Det går isär om jag och Petter inte spelar ihop tillräckligt ofta.
De är inte vanföreställningar om de tror att vi är där borta. Så det är svårt för dem i någon mening när vi som konstnärer går ut i arbetslivet. De vet inte hur de ska svara; de känner sig antingen obekväma eller som att de vill kollapsa på scenen och sätta eld på sig själva. Ändå känner de sig tryggast på nära håll, därför lägger vi undan pengar så att vi om några år kan arrangera konserter i våra egna vardagsrum.
Det är också en tillfredsställande slutsats. Föreställningen börjar om cirka tjugo minuter och jag har repeterat hur man gör ett barn nervöst. Ingen stor grej, eller hur? Barn påverkas av stressen och har svårt att somna. Ja, vi spelar musik professionellt så att vi har råd att sköta vår trädgård. Finansieringen av en mer effektiv och miljövänlig skördare måste ha högsta prioritet. Pengarna kommer också att användas för att skydda samhällen som är beroende av fossilfritt bränsle, frön, djur och honungsbin.
Vilka råd har du till föräldrar som inte uppfostrar sina barn på en gård eller på landet men ändå vill att de ska uppskatta och respektera naturen? Någonstans, även om det bara är på balkongen eller i fontänen, skulle en liten mormor vara härlig. Tomater kan hittas på andra ställen förutom stormarknader. Vi behöver bara lite utrymme, tystnad och tid för att lyssna på dem. Att låta en ung ta hand om ett husdjur är ett bra sätt att lära dem ansvar.
Biljetter och mer information till sommarens konserter på Rockbonden hittar du här. TV4:s Matilda Boza har nyligen blivit mamma. Hon räknar det också som en underbar välsignelse att många av hennes närmaste vänner är i samma skede av livet som hon, efter att ha fått egna barn.
Det bästa rådet jag kan ge är att skaffa barn ungefär samtidigt som dina kompisar. Hon är van vid att bli fotograferad, men det här är första gången hon gör det med sin nyfödda. Matilda Boza visas med sin tre månader gamla son Ben på ett hotellrum i Stockholm. Ingen verkar lägga märke till Matildas ångest.
Hon utstrålar en positiv känsla och har stadiga händer. Pappa Jonathan och sonen Ben sitter i hans knä medan Matilda gör sitt hår och smink. Lille Ben är van vid att ha sin vilja igenom med händelser. Innan jag fick barn diskuterade Jonathan och jag hur vi hoppades kunna fortsätta våra aktiva sociala liv. Flera fester och middagar har hållits och besökts av oss.
Mycket effektivt, faktiskt. För att Ben ska kunna äta, sova och känna sig trygga måste vi göra några större förändringar. Matilda beskriver hur centrum i Stockholms sociala scen har flyttats bort från krogen och in i de många kompishusen. Under kaoset började det där. När vi slutade gå ut på restauranger och började laga mat till oss själva upptäckte vi hur mycket vi saknade att prata med varandra.
Det var bra att koppla av och ha ett mer intimt samtal i en mer bekant miljö. Så att bilda familj är inte ett recept på tristess. Åtminstone antog jag att mitt liv skulle vara mer typiskt. Att hantera honom kommer att kräva mycket extra ansträngning och kreativa lösningar. Det har varit standarden att fortsätta som vanligt eftersom så många människor i samma grupp har gjort samma resa år efter år.
